atchoo.

Det är rätt fascinerande hur förkyld och snorig ett barn kan vara utan att verka det minsta besvärad. Snoret rinner, lungorna rosslar och astman har ju varit bättre, ändå lika pigg. Det är mest jag som går och känner behov av att snyta ut hans snorkråkor och hosta upp det slemmiga men kan inget göra. Fantastiska varelser, de där små.

På jobbet går det framåt och snart blir det ännu roligare. Här ska vi fira bannemej!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0