måndag igen.

Ni vet såna där dagar när det känns som att man lever i en reklamfilm, allt känns bara så fint och klyschigt fantastiskt? En sån dag hade vi igår.

Tidig morgon satte vi oss i bilen för att åka till Viggos morfar i Dalarna. Dryga 3 timmar tog det och vi hade så roligt i bilen där Viggo höll låda och räknade traktorer, kossor, sjöng sånger och bara var som en solstråle. När vi väl kom fram sken solen och en god grillad lunch stod och väntade oss med alla tänkbara tillbehör. Viggo och morfar busade och kom bra överens, deras hund blev dock den absoluta favoriten och Viggo kunde inte låta bli att klappa den konstiga nakenhunden.

Tågresan hem hade jag bävat lite för och föreställt mig själv vagga efter Viggo 73 varv i tåget, gnällandes (både Viggo och jag) och stressigt helt enkelt. Icke. Viggo somnade som en stock efter 3 minuter på tåget så jag och Lenny satt och fikade i 1,5 timma och pratade, pratade och pratade. Det är inte alltför ofta vi får tid för bara varandra sådär, det kändes som nykärlek. Vid Enköping fick vi syn på vänner som stod på perrongen och vinkade av ett sällskap. Det slutade med en inbjudan hem till dom näsa vecka med övernattning.

Ja men ni hör ju. Klyschornas reklamfilm, så himla fint alltså. Inte ett endaste knorrande eller motvind, inte ens en endaste pust åt fel håll.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0