still counting the days..

Vem hade kunnat ana att min käre far skulle bli mitt största stöd (förutom Lenny) i livet? Inte för att jag kanske är i så stort behov av stöd, men ändå.
Lägenheten känns stor och tom just nu, Lenny är bortrest och så även hunden. Wish me good dreams, any kind..

P.S Hej Des!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0