Ruben har nu åkt på sin första släng av sj...

img_4806 (MMS)

Ruben har nu åkt på sin första släng av sjukdom. Han har idag varit febrig, hostig och väldigt hängig. I förmiddags bäddade vi ner honom i vagnen och promenerade bort på en loppis. Där fyndade jag den här fina termosen för ynka 10:-. Det firade jag med att bjuda hit barnens farmor & farfar på kaffe, äppelpaj och vaniljglass. Mums.


vardagslyxigheter.

Jag är inte direkt känd för att lyxa till det med dyra krämer, smink och andra skönhetsprodukter. Men idag kära läsare unnade jag mig en ny ansiktskräm och jag är förälskad. I 30-årspresent till mig själv köpte jag Ecorganic face cream (Neroli) från "estelle & thild". Priset låg lite över vad jag brukar spendera, 245:-, men var väl värt det. Köp den finingar! Nu vill jag ju köpa nattkräm och ögonkräm ur samma serie, får se om spenderarbyxorna får följa med på stan igen lagom till jul. Vad fasiken har hänt med blogg.se? Måste nog skaffa en annan, bättre, snyggare och smartare blogg.

Hmm.

Igår provade jag att gå på en kompis spinningpass på Friskis. Såhär i efterhand kan jag konstatera att spinning ungefär är som en förlossning. Det är sjukt jäkla jobbigt medan man är mitt uppe i det, men strax efteråt mindes jag det som ganska trevligt och inte så väldans jobbigt alls. Hur som helst ska jag testa att köra en gång till, ja spinning alltså. Det där med förlossning är vi lite oense om här hemma men jag skulle gärna göra om'et! Förresten fyller härliga Ruben 3 månader i morgon och själv flyller jag 30 år om precis en vecka. I år önskar jag mig hela världen i present, så att ni inte får svårt att välja alltså.

Ikväll får lilleman somna med oss i TV-sof...

img_7277 (MMS)

Ikväll får lilleman somna med oss i TV-soffan, riktigt festligt om ni frågar honom. Den lille filosofen klargjorde nyss för mig att "om man äter pommesfritt mamma, då, då åker den ner i magen och nästa dag bajsar man ut pommesfritten i toaletten". Tänk vad kloka dom är, de små härliga barnen.  Fredagspussar!


Skansen.

...och precis som förra gången hade jag bestämt mig för att försöka klappa fågelspindeln inne på terrariet. Jag tror de flesta känner till min spindelfobi och det handikappet vill jag inte föra över på mina barn. Så. Efter att Lenny och Viggo klappat den gjorde jag ett försök, och ett till och ett till. Handen skakade, jag var rädd och svetten pärlade sig i ansiktet. Jag klarade det inte, blev så innerligt besviken över att för tredje gången misslyckats med att övervinna min rädsla.
Jag lämnade mitt sällskap, gick ut, andades frisk luft och sade till mig själv på skarpen. Hur besviken skulle jag inte vara på mig själv ikväll om jag gav upp nu?! Så gick jag tillbaka till spindeln, darrade, svettades (igen), närmade mig de ohyggligt håriga bakbenen ungefär fyrtioelva gånger, ignorerade den växande kön OCH JAG GJORDE DET! Jag klappade den, två gånger. Sekunden senare mådde jag lite illa, började gråta (why?) och var tvungen att gömma mig själv en stund i ett hörn med handfat.

"Jaha och varför skriver hon en jävla uppsats om en fågelspindel?!" undrar ni kanske nu. Jo, för jag är så jävla stolt, svarar jag då.


Skansen med trevligt sällskap!

img_1002 (MMS)

Skansen med trevligt sällskap!


RSS 2.0