vad nu?
Det var något konstigt med gårdagen, inte alls så där glädjefylld och trivsam dag trots finfina vänner. Man får ha såna dagar ibland, men absolut inte för ofta. Lenny kom hem med blommor efter jobbet och efter det kändes saker mycket lättare.
Egentligen har jag redan gått och lagt mig men vaknade av att jag mådde riktigt jäkla illa. Här sitter jag alltså och försöker hålla tankarna på annat håll, inte så smart då att sitta och beskriva mitt illamående. Till något helt annat. Det här med att ha blivit mamma t.ex. Jag har många gånger sagt att sedan jag fick barn har jag fått uppleva kärlek så som jag aldrig trodde att kärlek kunde kännas. Det är som att jag i mina tidigare 27 år inte älskat på riktigt, allt är så fjuttigt i jämförelse.
Något annat som också kom på köpet är smärtan i att älska sitt barn. Den enorma klumpen i bröstet jag får av att ens tänka tanken att något skulle kunna hända min underbara Viggo. Att jag gråter så fort jag ser en förlossning eller nyblivna föräldrar på tv (tänk: unga mödrar, förlossningskliniken mm) kom som ett brev på posten. Men nu kan jag inte ens läsa nyheter om barn som råkat illa ut eller värst av allt; föräldrar som förlorat sitt barn. Vilken sorg. Innan jag fick Viggo skulle jag ha läst en sån nyhet i tidningen och tänkt "Så fruktansvärt! hemskt, det måste vara det värsta man kan uppleva". I dagsläget kan jag inte ens tänka så, kan inte föreställa mig utan att jag känner en klump av ångest direkt och slår bort tanken. Kan inte förstå, vill inte förstå. Vill inte höra, vill inte läsa.
Kom bara att tänka på det idag. Håller på att titta på en film nämligen, "Flickan från ovan"/"The lovely bones". Kanske har ni också läst boken??
Jag håller med dig Emma !Kärleken till barnen är starkare än allt annat ,även när dom är vuxna och utflugen ur boet.Jag tänker på alla er barn varje dag ,och älskar er alla.Hur många gånger jag inte har legat vaken ,när ni var sjuka ,varit orolig ,vaktat er ! Ni är det bästa som finns.Tänk om alla föräldrar kan tänka som oss ! Hoppas vi ses snart,vill träffa lilla Viggo ER,vill kramas.Ja nu när bilen är färdigt ,så kanske ni kommer snart?Puss
Men Emma, jag tror att både du och jag är såna som skulle ha skippat Flickan från ovan. Jag såg den ju för någon månad sen och hade ångest i flera dagar. Vi är nog för bra på att leva oss in i saker.
<3
amelie, du har så rätt! Ändå kan jag inte låta bli att kolla på såna filmer trots att jag vet att jag inte borde. Vi har några andra filmer på lager, får hoppas att de inte är lika känslosamma.
mamma, haha ja men kolla på mig bara: What's not to love??!! :D
