milk & apples

Vi börjar dagen med 7 härligt kalla minusgrader, ett lyckat telefonsamtal och mjukiskläder. Det är nämligen en sån dag idag, då man ska gå runt med sköna kläder och göra ingenting alls. Dessutom har Viggo fått en släng av feber efter gårdagens vaccination så jag tänker minsta möjliga aktivitet. Möjligen en sväng till affären för en nypa frisk luft, vi får se.

Ska ägna dagen åt att drömma om spabehandlingen jag ska unna mig tillsammans med två fina vänner i januari. Min plånbok ekar tomt men jag måste få fira lite. Bara lite.

Det här har varit en väldigt trevlig vinter måsta jag säga, särskilt sen snön kom. Igår t.ex. tog jag mig tid att gå ut med några tjejkompisar och åt middag, drack lite gott och bara umgicks. Vi har åkt en del pulka och bara vandrat runt i det härliga vädret. Idag for jag och en vän in till söder där vi fikade gott, efteråt vankades födelsedagslunch på Koh Phangan. Viggo imponerade genom att kunna knalla runt rätt hyfsat i skorna, det har varit väldigt ostadigt innan. 

Nu är det julgodis för hela slanten. Mest ska vi göra dom men jag kan lova att en och annan liten pralin smyger sig ner i magen.

God jul fina vänner, familj & läsare! 

"Alltså Emma.. håret.. han ser precis ut som dynamitHarry!", själv har jag gått runt idag och tyckt att Viggo är lik Gustav Vasa. Jag vet inte riktigt, vad tycker ni? Jag kanske gick lös lite väl mycket med saxen förra veckan men nu slipper han åtminstone få håret i ögonen.

Årets mörkaste dag har passerat men den kändes inte annorlunda på något sätt. Vi var iväg på ett ärende i kungens kurva och kungsgatan idag, för att sedan åka pulka och fika med andra vänner. Sånt är ju alltid trevligt och jag blir glad när människor håller sig hemma i Stockholm.

Nu: Pepparkaksbak. Fast nu kom jag på att jag glömt köpa dekoration till pepparkakshuset. Typiskt.

För ganska exakt 1 år sedan befann vi oss på KS, det var glädje, oro, frustration och tårar om vartannat. Nu, ett år senare, känns vår familj så fantastisk. Allt som hände på sjukhuset, med Viggo, all oro, känns så avlägset och främmande. Vilket fantastiskt fint barn vi har.

...nej! För det är ingen vanlig dag, det är Viggos födelsedag. Hurra, hurra, hurra! Dagen har varit till belåtenhet och Viggo har varit på gott humör. Det var mycket folk, mycket prasslande papper, många presenter och så tårta såklart. Viggo bara "Wohoo! parteyyy!" och kopplade på charmen a'la Viggo-style.
Var även ute en premiärtur i nya pulkan men har inga bilder på det. Däremot bjuder jag på några andra bilder.


Börjar morgonen med att klättra på allt som klättras kan.


Sitter i mormors knä och myser.


Ibland är kartongerna roligare än själva presenten. Här leker kusinerna så rart.

Så här ser han alltså ut. Den stora, fina ettåringen.

Vad är det med allt gnäll över snön som kommit? Först är man missnöjd över det blaskiga vädret och nu är man missnöjd med kylan och snön. Jag och Viggo trotsade dock "snökaoset" och begav oss till Skäris för att inhandla några julklappar, bl.a köpte vi den där mössan jag skrev om igår. Tomten får gärna stryka den från önskelistan och istället vara lite mer generös och köpa vinterhjul till vår vagn. Det fungerade visserligen över förväntan att skjuta vagn genom oplogade gator, blev vallarna för höga kan man ju faktiskt vända på vagnen och dra den efter sig.

Nåja. Nu ska jag njuta av lättnaden som tagit över min kropp efter gårdagen. Det får bli som det blir, nu har jag åtminstone gjort vad jag kan.

Uppdatering 20.12

Det sägs att man ska fånga dagen, leva i nuet och ta vara på goda ting. Alltså njuter jag för tillfället av att Viggo är så väluppfostrad (såklart min förtjänst) att han inte bara plockar ur lådor mm, han lägger även tillbaka sakerna efteråt. Förstå det fantastiska!

Den där jobbintervjun som hållt mig allmänt ofokuserad den senaste veckan är nu avklarad. Jag vill inte säga att den gick briljant eller att jag är särskilt nöjd med min insats, men den gick helt okej. Som sagt är det en del andra som också skall intervjuas men chefssjuksköterskan tyckte åtminstone att jag är en behaglig person och att jag nog skulle passa in bra på den arbetsplatsen. Men jag ska inte ha för höga förhoppningar.

I gårdagens snöstorm tog jag med mig Viggo till jobbet och hälsade på, så himla trevligt. Nu när jag varit ledig ett tag kände jag hur mycket jag saknat mina kollegor. Viggo gosade laget runt och var inte alls sådär blyg som han kan vara. Han sträckte sig efter alla möjliga personer och jag fick fika i lugn och ro.

P.s. idag har Viggo invigt vinterkängorna så nu kan han faktiskt gå i dom också. Det var lite stappligt i början men sen gick det bra.


Julklappstips!
Om man känner för att köpa en julklapp till Viggo och behöver hjälp på traven så önskar han sig en sån här mössa från polarn o Pyret i storlek 50. Det är specialerbjudande på den just nu dessutom.

Sitter och läser på aftonbladets hemsida och hittade en rolig artikel. Jag vet inte vad som är roligast; själva artikeln eller kommentarerna under. Underhållande är det i alla fall.

Den här helgen har verkligen varit driftig och strukturerad. Jag som annars brukar säga att min man är lite av en slöfock vad gäller hemmet har svansat runt här hemma, medan jag mest setat på sofflocket och varit i fullständig chock. Nästan. Vi har bl.a hunnit med två IKEA-besök där vi i morse fick se ett luciatåg. Viggo tyckte luciatåget var det vackraste och roligaste han sett så han satt i vagnen längst fram och viftade heljvilt. Han lyckades charma några av tärnorna så de började skratta och hade svårt att hålla sig till sången. Det var så gulligt så mitt mammahjärta blev alldeles varmt.

Veckan som kommer innebär att jag ska vara mycket ensam hemma, alla besök mottages tacksamt.

Trots en fantastiskt mysig dag med lilla familjen idag känns det fortfarande inte som juletider. Vi har strosat runt på julmarknaden både i Gamla stan och Kungsträdgården, handlat lite julklappar och ätit brända mandlar. Visserligen fick vi aldrig se någon jultomte, förmodligen är det därför det känns lite tomt. Såklart.

Jag har ju sökt nytt jobb men det vet nog de flesta redan om. Snälla ni, håll tummarna för min skull. Det här är ett tillfälle nästan för bra för att vara sant, men hoppas kan man ju alltid!

Jag går här hemma i väntans tider och det är inte nådigt vill jag lova. Åtminstone inte då jag har tålamod som en treåring. Jag är en sann pessimist, en jävel på att överanalysera & skulle behöva ett paket med självförtroende i julklapp. Snälla tomten, jag har varit snäll i år. Jag har ätit mycket grönsaker och inte svurit så vidare värst mycket.

För att hålla tankarna på annat håll ska jag faktiskt gå på bio i morgon. I helgen blir det julklappshandel och förhoppningsvis lite julpyssel och pepparkaksbak. Det är tur att jag har en liten sötgris till son, han brukar pigga upp mig för det mesta!



Jag vet att ni är avundsjuka på min kamera. Den är fabulous (inte).

Uppdatering 22.41

Viggo sa att han önskar sig stoooora kuddar till sin kuddhörna. Vi sitter där och läser sagor om kvällarna.

"Hej Bullen!

Jag är en tjej på 28 jordsnurr som har ett problem. Vi har nyligen flyttat en tunnelbanestation närmare stan och det är väldigt svårt att veta när man ska kliva av. När jag lyssnar på musik håller jag alltid på att åka för långt, väldigt jobbigt. Snälla bullen, hjälp mig!

Anonym, 28 år"