Skansen.

...och precis som förra gången hade jag bestämt mig för att försöka klappa fågelspindeln inne på terrariet. Jag tror de flesta känner till min spindelfobi och det handikappet vill jag inte föra över på mina barn. Så. Efter att Lenny och Viggo klappat den gjorde jag ett försök, och ett till och ett till. Handen skakade, jag var rädd och svetten pärlade sig i ansiktet. Jag klarade det inte, blev så innerligt besviken över att för tredje gången misslyckats med att övervinna min rädsla.
Jag lämnade mitt sällskap, gick ut, andades frisk luft och sade till mig själv på skarpen. Hur besviken skulle jag inte vara på mig själv ikväll om jag gav upp nu?! Så gick jag tillbaka till spindeln, darrade, svettades (igen), närmade mig de ohyggligt håriga bakbenen ungefär fyrtioelva gånger, ignorerade den växande kön OCH JAG GJORDE DET! Jag klappade den, två gånger. Sekunden senare mådde jag lite illa, började gråta (why?) och var tvungen att gömma mig själv en stund i ett hörn med handfat.

"Jaha och varför skriver hon en jävla uppsats om en fågelspindel?!" undrar ni kanske nu. Jo, för jag är så jävla stolt, svarar jag då.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0