milk & apples

Nu ar vi pa bangkok flygplats och ska fara tillbaka till samui. Bangkok var en spannande stad, enough said. Lenny spenderade nastan varenda bath, sjalv ar jag ju sparsam och har i stort sett inte handlat nagot alls bortsett fran en film typ. Istallet lade jag iofs pengar pa ett lyxhotell i Siam center, det kandes guld att kunna bo pa ett av bangkoks finare hotell. Utsikten var otrolig och rummet som ett palats.
Mamma: du behover inte vara orolig, vi skoter oss fint och blir inte lurade (sa mycket).
Karin: Tusen tack, det kandes dumt att fraga men jag var illa tvungen :(

Eftersom forra veckan regnade bort sa hoppas vi pa finare vader, nu har iaf Emma kommit till Samui och kan forgylla tillvaron lite.

Äntligen har jag tagit tag i dendär klänningen som jag tänkt sy så länge. Igår vandrade jag runt i stan för att handla bla tyg, hittade inte riktigt det jag letade efter men köpte det bästa jag kunde hitta. Jag träffade Lenny lite senare, vi gick som vanligt till Presstop på Götgatan precis som vi alltid gör då vi inte har något bättre för oss. Middag åt vi på Shanti på Katarina Bangata i sällskap med svärmor och svärfar. När vi var mätta&belåtna gick vi till Galleri Kocks för "9000 back" där bl.a Talking to Drake spelade. Vi träffade Hanna och Gabbe, såklart även Gustav då men han ingår i bandet så det var självklart. Det var en trevlig kväll trots att jag kände mig lite hängig, på väg till tunnelbanan hem gick vi förbi Vampire Lounge och drack en öl. Vilken resumé.

Idag har jag inte gjort annat än att besökt Skärholmen Centrum, sytt, målat och packat resväskan.

                   

Dagen har gått i duktigheternas tecken. Jag hade matlåda på jobbet, jag var på gymet och jag lagade mat när jag kom hem trots att brödrosten lockade mer.
Dagens kärlek vill jag ge till alla ödmjuka människor som existerar lite varstans. Sådana jordnära typer, sådana omtänksamma typer och sådana som har nära till sitt komplimangsförråd.

Precis som sig bör en ledig söndag som denna så har vi legat sked i soffan och tittat på film. Vi såg "Penelope", inte värd en Oscar kanske men absolut sevärd och underhållande. Nu är det dags för matlagning och sedan är det soffhäng som gäller. Kanske är det någonting på teve?

Begravningen är nu avklarad och den var på många olika sätt krävande. Hursom helst var det ett fint avslut på det liv som passerat oss. Efter begravningsmiddagen for vi till Ludvika för att förgylla staden med vår tillvaro, allt i sällskap med en finfin gammal Volvo kombi a´la 80-tal.
Sen kväll igår kom vi fram till att vi skulle fara hem till Stockholm igen, borta bra men hemma bäst, sägs det ju. På vägen hem såg vi en räv, en grävling, en hare, ett roadkill och en bilolycka. Bilolyckor är läskiga, särskilt nu när vi fick krypköra förbi den demolerade bilen, man undrar nu vad som hände föraren. Alla vilda djuren som rör sig på väg och vägren är också läskiga, jag kan inte ens föreställa mig paniken om jag skulle råka köra på något.
Appropå de djur som jag fint räknade upp, så får de mig att tänka på någon barnserie som gick under sent 80- eller tidigt 90-tal. Den handlade om just skogens alla djur och det fanns tillochmed en uppsättning gipsfigurer att köpa. Eller jag fick själva formen att gjuta gipsfigurerna i, men det spelade ingen roll hur många gånger jag försökte, rådjuret tappade alltid sitt huvud när jag skulle avlägsna formen. Det stör mig än i dag, även fast jag tappat större delen av den fascination jag en gång hade över gipsgjuteri.

Inatt drömde jag mardrömmar om strukturtapeter och trasiga avgassystem.

Begravningen är nu avklarad och den var på många olika sätt krävande. Hursom helst var det ett fint avslut på det liv som passerat oss. Efter begravningsmiddagen for vi till Ludvika för att förgylla staden med vår tillvaro, allt i sällskap med en finfin gammal Volvo kombi a´la 80-tal.
Sen kväll igår kom vi fram till att vi skulle fara hem till Stockholm igen, borta bra men hemma bäst, sägs det ju. På vägen såg vi en räv, en grävling, en hare, ett roadkill och en bilolycka. Bilolyckor är läskiga, särskilt nu när vi fick krypköra förbi den demolerade bilen, man undrar nu vad som hände föraren. Appropå de juren som jag fint räknade upp, så får de mig att tänka på någon barnserie som gick under sent 80- eller tidigt 90-tal. Den handlade just om skogens alla djur och det fanns tillochmed en uppsättning gipsfigurer att köpa. Eller jag fick själva formen att gjuta gipsfigurerna i, men det spelade ingen roll hur många gånger jag försökte, rådjuret tappade alltid sitt huvud när jagh skulle avlägsna formen. Det stör mig än i dag, öven fast jag tappat en viss fascination över gipsgjuteri.

Inatt drömde jag mardrömmar om strukturtapeter och trasiga avgassystem.

En bra dag slutade dåligt när jag tog ur min svarta Kookai-klänning ur tvättmaskinen. Trots att tvättrådet följdes till punkt och pricka så krympte klänningen till no-size. Vad ska jag nu ha på begravningen på fredag? Jag kommer inte hinna köpa någon ny klänning och jag känner mig inte särskilt motiverad till det heller. Jag kommer få gå dit i svarta jeans och svart polo, kul.

Jag har fortfarande inte riktigt låtit Hannas kommentar om mina nya shorts sjunka in. Jag har länge letat efter ett par snygga shorts och efter mycket om och men hittat ett par. Till saken hör att jag stog en kvart i omklädningsrummet för att övertala mig om att de faktiskt var ganska söta. Jag var nöjd. Ända tills Hanna säger att det är "lite väl mycket Cosby över dom". Å andra sidan, är det nåt fel med Cosby?

Kommande helg åker jag till Smedjebacken, med tillhörande stopp i Västerås såklart. Den som känner sig manad  för fika/lunch/promenad/whatever kan gärna ringa mig. Jag hade tänkt ta bilen men måste erkänna att det känns frustrerande. Jag tror att allt som kan gå sönder på en bil har gått sönder på min. Om min senaste lön hade varit kryddad med ytterligare 50000:- hade jag med all sannolikhet köpt en ny bil.

Why cant i be rich instead of faboulus?