Ruben har nu åkt på sin första släng av sj...
Ruben har nu åkt på sin första släng av sjukdom. Han har idag varit febrig, hostig och väldigt hängig. I förmiddags bäddade vi ner honom i vagnen och promenerade bort på en loppis. Där fyndade jag den här fina termosen för ynka 10:-. Det firade jag med att bjuda hit barnens farmor & farfar på kaffe, äppelpaj och vaniljglass. Mums.
vardagslyxigheter.

Hmm.
Ikväll får lilleman somna med oss i TV-sof...
Ikväll får lilleman somna med oss i TV-soffan, riktigt festligt om ni frågar honom. Den lille filosofen klargjorde nyss för mig att "om man äter pommesfritt mamma, då, då åker den ner i magen och nästa dag bajsar man ut pommesfritten i toaletten". Tänk vad kloka dom är, de små härliga barnen. Fredagspussar!
Skansen.
...och precis som förra gången hade jag bestämt mig för att försöka klappa fågelspindeln inne på terrariet. Jag tror de flesta känner till min spindelfobi och det handikappet vill jag inte föra över på mina barn. Så. Efter att Lenny och Viggo klappat den gjorde jag ett försök, och ett till och ett till. Handen skakade, jag var rädd och svetten pärlade sig i ansiktet. Jag klarade det inte, blev så innerligt besviken över att för tredje gången misslyckats med att övervinna min rädsla.
Jag lämnade mitt sällskap, gick ut, andades frisk luft och sade till mig själv på skarpen. Hur besviken skulle jag inte vara på mig själv ikväll om jag gav upp nu?! Så gick jag tillbaka till spindeln, darrade, svettades (igen), närmade mig de ohyggligt håriga bakbenen ungefär fyrtioelva gånger, ignorerade den växande kön OCH JAG GJORDE DET! Jag klappade den, två gånger. Sekunden senare mådde jag lite illa, började gråta (why?) och var tvungen att gömma mig själv en stund i ett hörn med handfat.
"Jaha och varför skriver hon en jävla uppsats om en fågelspindel?!" undrar ni kanske nu. Jo, för jag är så jävla stolt, svarar jag då.
Skansen med trevligt sällskap!
Skansen med trevligt sällskap!